Nostalgi
Solen skren över mig idag när jag cyklade från skolan. Härligt att den tittar fram för omväxlingsskull. Jag hade just sagt hejdå till några klasskompisar då tanken slog mig. Om jag hade gått på Fridhemsskolan, då hade vi gått hem till mig eller Bella och studsat på studsematta nu. En slags tradition, när solen kom fram; då kom studsemattan fram och man hoppade på den ändå tills solen försvann. Vi sex och några killar. När det blev lite varmare så badade vi i poolen också. Guuud vad jag saknar de tiderna? Helt sinnes ibland faktiskt. I och med att vi bor så nära varandra så var det ibland nästan som om vi bodde tillsammans. Som en enda stor familj som bara lekte, skrattade, hade trevligt tillsammans och bara levde. VI hade inga bekymmer och tänkte inte på någonting. Härligt eller vad? Jag vill ha tillbaka de tiderna.
Nu däremot är min klass utspridd i halva Skåne, inte direkt så att man han följde hem med någon. Och inte heller kan man säga när sista lektionen har slutat: "Ska vi gå hem till mig och hoppa studsematta?". Känns inte som om jag hade fått mycket positiv respons på det. Det är synd tycker jag. Barnet inom mig vill ut och leka. Jag ska leka med Anders sen, han är också ett litet barn. Vi kan stojja och stimma tillsammans och ha det kul. Bara leva. Utan att tänka på något jobbigt. 
Jag och älskling i Frankrike sommaren 2006
M
