it's our life

Ikväll så var det Champions League Final, och guud så spännande den var. Det gick så lång som til straffar, sjukaste. Och när Manchester United vann, vad gjorde jag då? Jag började gråta. Haha, så typiskt en känslomänniska som mig att göra det. Varför började jag då att gråta? För fotboll är så jäkla mycket kärlek och känslor. Jag hejade på MU och blev såklart glad för att dem vann så det var dels glädjetårar. Men jag tänkte även på de stackars Chealse-spelarna. De har kommit så långt, de var så nära. Men nej, inte denna gången. Om de hade blivit 4-0 på ordinarie tid eller liknande, så hade det inte varit lika synd om dem. Men nu, det var att en boll kom in i ett litet mål. Förjävligt egentligen. Men som Dawn säger: LIFE SUCKS! (haha ballaste var föresten när vi i ettan hade Dawn och vi klagar på något och hon svarar "life sucks!" och sen i sekunden efter så klagar hon på något och hampe lampe säger "life sucks!" hahahaha)

pusss tildisen